När gamla tanter tycker att håret blivit så grått att dom vill färga det, varför blir dom då också plötsligt helt totalt vansinniga?
Varför går dom på färger som "himmelsblå", "blåbär-och-mjölk", "aprikos" och "apelsinorange" när man gissningsvis i hårbranschen har god tillgång till färger som brun, beige, röd, svart?
Är det som ryktet säger, en bieffekt av det "sköra gråa hårets möte med blekningsvätska" eller är det bara en kärringgrej? Jag menar, aprikos liksom.
Och det slutar ju att se ut som hår, det ser mest ut som ett gasmoln, och i mitten av gasmolnet är det lite grisskärt.
Jag såg en dokumentär för inte så länge sedan som handlade om robinhood-frisyrer. Man borde göra en likadan för tanthår.
12 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 rop på hjälp:
Jag tror att Det Blåa Håret liksom ÄR tanters Robin Hood-frippa. Jag kommer definitivt se ut så när jag tantar ur. En fet permanent och stålblått hår.
Sök på combover(s) på Tuben, mycket gott där. Gick en doc på discovery om combovers
Lemmila
kan ha att göra med att många tanter med grått hår tävttar håret med silverschampoo, ett schampoo med blåton som tar bort oranga och rödreflexer i håret, men som om an inte tvättar ur det snabbt nog färgar håret blått, och alla tanter är inte snabba i svängarna. Har själv gått runt med tantlila hår under mina platinablonda dagar då jag tvättade det med silverschampoo.
Vad de aprikosa tanterna håller på med vet jag inte.
Det har väl för fan med pigment att göra. Alla gamla blir semitransparenta innan de blir helt osynliga och dör. Det är därför jag har rakat huvud. Så att ingen jävel ska se att jag blir gammal. Fast näsan och öronen slutar visst aldrig växa. Och håret i öronen. Och på ryggen.
Går så där att dölja rynkorna i nacken - jorå, de är inte roliga - om du inte har något hår.
Skicka en kommentar