Vardagsbetraktelse

Att gå in på Biltema har alltid varit som att kliva in i en jävla bisarr parallellvärld.


En parallellvärld befolkad av stora män klädda i camouflagebyxor med benfickor och varma rejäla och smutsiga jackor (I shit you not!). (En och annan stor (180cm+) manhaftig kvinna i cammokläder kan också visa sig där men det hör absolut till ovanligheterna.) Dessa män vaggar lite i gången, har sällan någon hals att tala om (huvudet börjar ovanpå axlarna), har mycket och grov skäggstubb och tar tunga steg med tunga kängor. Deras händer är så där valkiga, med smutsiga naglar och grov, "härdad" hud på fingrarna. Man bara vet att om den civiliserade världen (med elektricitet och vattenkran och toalett och kylskåp) gick under imorgon, så skulle dessa män knappt märka det. Det rör inte dom i ryggen. Och inte rör det deras hund heller.

Och, dom yppar aldrig ett ord.


Och det här är förövrigt helt vedertaget, så skall det vara bara.
Detta är man förberedd på.
Inget konstigt med det liksom.

Så döm om min förvåning när jag på just biltema häromdagen i ögonvrån såg ett par av de största, bögigaste off-whitefärgade moonboots jag någonsin sett, med gladiatorsnörning och allt (ta mig fan), som med raska och långa steg vandrade in på denna de överheterosexuella männens högborg.
Hur i hela helvete skulle detta gå, hann jag tänka.

Sedan såg jag (för att jag äntligen lyckades släppa moonbootsen med blicken) att det, i bootsen, var nedtryckt ett par skitna camouflagebrallor med benfickor och tillochmed genomskinlig kartficka (av alla jättenödvändiga grejer man kan ha på ett par byxor). Byxorna satt på en två meter lång manlighetshyllande jesusfigur med långt gråblont hår klippt i den klassiska mulleten, hockeyfrillan alltså, och på det en täckjackeväst. För att ytterligare befästa sin manlighet hade han i släptåg en förtjusande lång och ståtlig kvinna i ungefär likadan outfit, minus just moonbootsen.

Ordningen återställd liksom. Puh.



Bara minuten efter det rusade två uppiffade blonda donnor in genom skjutdörrarna som om de bara ville titta in en sekund innan de skulle vidare till discot, och som den naturligaste saken i världen tog de rulltrappan upp till övervåningen (bil- och motorcykelsaker), som jag nästan tagit för givet var "for men only". Åter stod jag där som paralyserad med hakan strax ovanför naveln i ett ljudlöst skrik.

Biltema är inte som det brukar vara.
Bara att konstatera.

Var skall vi nu ses och vara män?