Jag har testat ett flertal twitter-applikationer till PC, och fortfarande tycker jag att TweetDeck är det främsta verktyget för just mina ändamål och mitt sätt att twittra.
Den är oslagbar på att filtrera och göra feedlistor. Jag, som har väldigt många som jag följer av rent "följer du mig så följer jag dig"-aktiga skäl, behöver filtreringsfunktionen mer än jag behöver luft att andas. Och i TweetDeck gör man en lista snabbt och enkelt, man behöver inte kopiera twitternamn eller söka, utan bockar enkelt i de twittrare man vill göra en feedlista för ur den totala listan av twittrare som man "followar", sparar listan och kör.
TweetDeck är också enkel att arbeta med vad gäller Retweet, Reply, Direct Message och en uppsjö andra funktioner, som man kan utföra direkt i en enskild tweet, men, de flesta twitterapplikationer har liknande arbetsmöjligheter.
Jag gillar också att TweetDeck arbetar på "bredden". Man kan, beroende på hur bred man väljer att ha applikationsramen, ha flera filterlistor uppe samtidigt. Jag kör det självklara, en Friends-lista, en Reply-lista och en för DirectMess, men man kan förstås filtrera på annorlunda vis om så önskas. Det går alldeles utmärkt att filtrera på ämne eller enskilda ord.
Jag kan t.ex. tänka mig att man i en "företagssituation" skulle kunna filtrera fram en lista med enbart företagsintressanta twitterindivider och sedan ytterligare filtrera den listan med ett antal ord/ämnen man är intresserad av för att verkligen få ut gräddan av twitterflödet så effektivt som möjligt.
Det finns dock ett problem, som faktiskt uppstod i samband med TweetDecks senaste uppdatering för bara dagar sedan, man kan inte längre följa en dialog. Tidigare framgick det i en tweet om den var "in replie to.." någon annan tweet. Det gör det inte längre. Förhoppningsvis är det bara en smärre miss som snart, med en ny liten uppdatering, rättar till sig, men iallafall.
På det stora hela, TweetDeck är en mycket bra twitterapplikation till din PC.
18 juni 2009
17 juni 2009
Den Nya Given - TWITTER
På de 10 veckorna som har gått sedan jag anammade utvecklingen och började twittra har mycket hänt. Har väldigt mycket hänt.
Dels så har jag, till skillnad från här på bloggen, lyckats göra min röst hörd.
Jag har, med twitters 140 tecken per gång, lyckats fånga uppmärksamheten hos betydligt fler läsare (followers) än vad jag någonsin nått tidigare.
Det finns förstås många twittrare som har mer läsare än jag, men ... de flesta är faktiskt kändisar och/eller mediapersonligheter till skillnad från mig. Andra är auktoriteter i sin bransch, eller har helt enkelt varit med sedan twitters början, till skillnad från mig.
Och sedan finns där jag och ett gäng andra lätt psykiskt instabila och ytterst roliga, fyndiga och glada människor, som gör twitter till ett riktigt kul och vänskapligt ställe. För här kan man faktiskt hitta vänner. Tro mig. Det är faktiskt sant. Twitter har den förmågan, bara man tillåter det.
Har du inte redan gett dig in i twittergröten så gör det. Det är mycket belönande.
Om du kör twitter redan, eller vill börja, leta upp följande personer att "followa". Det är en mycket bra början.
Grubblaren, notonmyshift, hobbyoriginell, motvals, JennyMariaa, pucko_dick, rejecter, pelletsmaskinen, donnyhedlund.
Jag återkommer med fler bra twittrare att följa, mer tips om twitter, recensioner av twitterapps och mycket annat, här på bloggen.
Men, under tiden ses vi på twitter, ok!
Dels så har jag, till skillnad från här på bloggen, lyckats göra min röst hörd.
Jag har, med twitters 140 tecken per gång, lyckats fånga uppmärksamheten hos betydligt fler läsare (followers) än vad jag någonsin nått tidigare.
Det finns förstås många twittrare som har mer läsare än jag, men ... de flesta är faktiskt kändisar och/eller mediapersonligheter till skillnad från mig. Andra är auktoriteter i sin bransch, eller har helt enkelt varit med sedan twitters början, till skillnad från mig.
Och sedan finns där jag och ett gäng andra lätt psykiskt instabila och ytterst roliga, fyndiga och glada människor, som gör twitter till ett riktigt kul och vänskapligt ställe. För här kan man faktiskt hitta vänner. Tro mig. Det är faktiskt sant. Twitter har den förmågan, bara man tillåter det.
Har du inte redan gett dig in i twittergröten så gör det. Det är mycket belönande.
Om du kör twitter redan, eller vill börja, leta upp följande personer att "followa". Det är en mycket bra början.
Grubblaren, notonmyshift, hobbyoriginell, motvals, JennyMariaa, pucko_dick, rejecter, pelletsmaskinen, donnyhedlund.
Jag återkommer med fler bra twittrare att följa, mer tips om twitter, recensioner av twitterapps och mycket annat, här på bloggen.
Men, under tiden ses vi på twitter, ok!
04 juni 2009
Cameltoe, ur ett historiskt perspektiv
Jag har, på allmän begäran, forskat kring den s.k. kameltån, och till min förvåning lyckats gräva fram en hel del matnyttig information i ämnet.
Till exempel visade det sig snabbt att det inte är något nytt fenomen utan tvärt om antikt. Dessutom visar det sig att den i vårt västerländska samhälle så föraktade tån, länge varit ett tecken på välstånd i ett flertal andra kulturer.
Cameltoe är faktiskt ansett som mycket fint i vissa civilisationer.
I det förarabiska samhället visade den på karaktär, ståndaktighet och stabilitet hos kvinnan.
I det danska fyllesamhället är den ett tecken på "mye knule", som det heter. Och det är ju bra.
Sigmund Freud var ett tag inne på att en riktig cameltoe visade på att personen hade "inre hemligheter" som personen inte visade upp så lättvindligt (Freuds egna ord), medan Kant var helt inne på cameltåns historiska kopplingar till nomadernas kameeler och att rida, och hur det symboliserade olika önskemål hos bäraren som sedan kunde visa sig starkt och tydligt i drömmar.
Här kommer Nationalencyklopedins text om cameltoe:
"The causes of cameltoe are not always obvious. Cameltoe commonly occurs as a result of wearing tight fitting clothes, such as jeans, shorts, hotpants, or swimwear. However, some fashion analysts have also identified clothing design as a cause, rather than its size. Cameltoe may thus be exacerbated by jeans or other garments with a tight central seam that serves to divide the labia majora."
Det fortsätter: "In males, the appearance is also possible by means of tight pants cleaving between the testicles, and sometimes between the penis and one or both testicles, and is generally referred to as a "mangina" or a "munt". It is also simply referred to as a cameltoe. In some parts of Canada, this condition is referred to as "mooseknuckle". A British pub named 'The Camel's Toe' in the Azerbaijan capital Baku caused outrage when local journalists discovered the meaning of the term in English."
Följande är några exempel på just mooseknuckle, för att alla skall få bilden klar för sig.
Till exempel visade det sig snabbt att det inte är något nytt fenomen utan tvärt om antikt. Dessutom visar det sig att den i vårt västerländska samhälle så föraktade tån, länge varit ett tecken på välstånd i ett flertal andra kulturer.
Cameltoe är faktiskt ansett som mycket fint i vissa civilisationer.
I det förarabiska samhället visade den på karaktär, ståndaktighet och stabilitet hos kvinnan.
I det danska fyllesamhället är den ett tecken på "mye knule", som det heter. Och det är ju bra.
Sigmund Freud var ett tag inne på att en riktig cameltoe visade på att personen hade "inre hemligheter" som personen inte visade upp så lättvindligt (Freuds egna ord), medan Kant var helt inne på cameltåns historiska kopplingar till nomadernas kameeler och att rida, och hur det symboliserade olika önskemål hos bäraren som sedan kunde visa sig starkt och tydligt i drömmar.
Här kommer Nationalencyklopedins text om cameltoe:
"The causes of cameltoe are not always obvious. Cameltoe commonly occurs as a result of wearing tight fitting clothes, such as jeans, shorts, hotpants, or swimwear. However, some fashion analysts have also identified clothing design as a cause, rather than its size. Cameltoe may thus be exacerbated by jeans or other garments with a tight central seam that serves to divide the labia majora."
Det fortsätter: "In males, the appearance is also possible by means of tight pants cleaving between the testicles, and sometimes between the penis and one or both testicles, and is generally referred to as a "mangina" or a "munt". It is also simply referred to as a cameltoe. In some parts of Canada, this condition is referred to as "mooseknuckle". A British pub named 'The Camel's Toe' in the Azerbaijan capital Baku caused outrage when local journalists discovered the meaning of the term in English."
Följande är några exempel på just mooseknuckle, för att alla skall få bilden klar för sig.
13 maj 2009
Hos terapeuten
-Hördu Gubbsoda, hur vill du egentligen vara, som människa alltså, finns det någon eller några du ser upp till?
-Öh, ser upp till? Jag förstår inte frågan.
-Ja, alltså, ser upp till, liksom.
-Tja, jo, nu vet jag, det finns en kille på jobbet som jag ser upp till.
-Jaha, vad intressant, hur kommer det sig?
-Tja, han är ju så lång, liksom.
-Lång? Ser du upp till personer som är långa? Jag förstår inte.
-Sedan ser jag ju upp till takarbetare också, förstås. Patrik Sjöberg måste jag helt säkert titta upp till. Få se nu, vad mer, jo, folk som sitter i det sätet som är högst upp på sådanadär pariserhjul, dom ser jag ju upp till väldigt mycket. Antagligen det stora flertalet av alla basketspelare också.
-Vänta nu, jag tror att du har missförstått mig lite.
-Öh, ser upp till? Jag förstår inte frågan.
-Ja, alltså, ser upp till, liksom.
-Tja, jo, nu vet jag, det finns en kille på jobbet som jag ser upp till.
-Jaha, vad intressant, hur kommer det sig?
-Tja, han är ju så lång, liksom.
-Lång? Ser du upp till personer som är långa? Jag förstår inte.
-Sedan ser jag ju upp till takarbetare också, förstås. Patrik Sjöberg måste jag helt säkert titta upp till. Få se nu, vad mer, jo, folk som sitter i det sätet som är högst upp på sådanadär pariserhjul, dom ser jag ju upp till väldigt mycket. Antagligen det stora flertalet av alla basketspelare också.
-Vänta nu, jag tror att du har missförstått mig lite.
12 maj 2009
Vad är det med gamla tanter egentligen?
När gamla tanter tycker att håret blivit så grått att dom vill färga det, varför blir dom då också plötsligt helt totalt vansinniga?
Varför går dom på färger som "himmelsblå", "blåbär-och-mjölk", "aprikos" och "apelsinorange" när man gissningsvis i hårbranschen har god tillgång till färger som brun, beige, röd, svart?
Är det som ryktet säger, en bieffekt av det "sköra gråa hårets möte med blekningsvätska" eller är det bara en kärringgrej? Jag menar, aprikos liksom.
Och det slutar ju att se ut som hår, det ser mest ut som ett gasmoln, och i mitten av gasmolnet är det lite grisskärt.
Jag såg en dokumentär för inte så länge sedan som handlade om robinhood-frisyrer. Man borde göra en likadan för tanthår.
Varför går dom på färger som "himmelsblå", "blåbär-och-mjölk", "aprikos" och "apelsinorange" när man gissningsvis i hårbranschen har god tillgång till färger som brun, beige, röd, svart?
Är det som ryktet säger, en bieffekt av det "sköra gråa hårets möte med blekningsvätska" eller är det bara en kärringgrej? Jag menar, aprikos liksom.
Och det slutar ju att se ut som hår, det ser mest ut som ett gasmoln, och i mitten av gasmolnet är det lite grisskärt.
Jag såg en dokumentär för inte så länge sedan som handlade om robinhood-frisyrer. Man borde göra en likadan för tanthår.
11 maj 2009
Idag i tunnelbanan.
Såg en man som såg ut som den manligaste mannen i världen på t-banan.
Rufsigt hår, brunbränd, grovhuggen, skäggig. Gillade. Cool snubbe liksom.
Sedan började tveksamheten infinna sig.
De där ögonfransarna, dom måste fan vara färgade. Skägget är inte alls lite vildvuxet, det ser ut som om det var klippt med micrometerverktyg (kanten var så vass att den gjorde ont att titta på). Dessutom står skägget lite väl mycket i kontrast till håret och mannen i övrigt (tänk Hulk Hogan light), färgat det också? Den där frisyren är det mest perfekta rufs jag någonsin sett. Måste ha tagit tid att göra. Luktar han dessutom inte liite väl gott? Falsk marknadsföring alltså.
Såg också mer bakdelar än jag sett på väldigt länge. Den roligaste var på en bonafide porrstjärna. Glittrig jeanskjol modell obefintligt täckande, bröst av storleken Lola Ferrari med en sån där konstig "förhöjd" klyfta av storleken Grand Canyon. I övrigt otroligt vältränad, typ. Vad gjorde hon på rådmansgatans tunnelbanestation liksom? #ass-man
Sist men INTE minst, vardagshorrorns absolut största pulshöjare: att precis ha bajsat ganska ordentligt och sedan skräckslaget stå och stirra på hur vattenytan i toaletten stiger och stiger och stiger när man spolat. AAAAHHHH!
Här är förresten Andy Milonakis när han visar olika låtsasskratt som man kan använda sig av när jättekassa vänner drar jättedåliga skämt och man inte vill göra dem ledsna genom att inte reagera. (Andy Milonakis är en amerikansk komiker som lider av någon sorts kroppslig åkomma som gör att han ser ut och låter som han vore fjorton år. Egentligen är han född 1976.)
Rufsigt hår, brunbränd, grovhuggen, skäggig. Gillade. Cool snubbe liksom.
Sedan började tveksamheten infinna sig.
De där ögonfransarna, dom måste fan vara färgade. Skägget är inte alls lite vildvuxet, det ser ut som om det var klippt med micrometerverktyg (kanten var så vass att den gjorde ont att titta på). Dessutom står skägget lite väl mycket i kontrast till håret och mannen i övrigt (tänk Hulk Hogan light), färgat det också? Den där frisyren är det mest perfekta rufs jag någonsin sett. Måste ha tagit tid att göra. Luktar han dessutom inte liite väl gott? Falsk marknadsföring alltså.
Såg också mer bakdelar än jag sett på väldigt länge. Den roligaste var på en bonafide porrstjärna. Glittrig jeanskjol modell obefintligt täckande, bröst av storleken Lola Ferrari med en sån där konstig "förhöjd" klyfta av storleken Grand Canyon. I övrigt otroligt vältränad, typ. Vad gjorde hon på rådmansgatans tunnelbanestation liksom? #ass-man
Sist men INTE minst, vardagshorrorns absolut största pulshöjare: att precis ha bajsat ganska ordentligt och sedan skräckslaget stå och stirra på hur vattenytan i toaletten stiger och stiger och stiger när man spolat. AAAAHHHH!
Här är förresten Andy Milonakis när han visar olika låtsasskratt som man kan använda sig av när jättekassa vänner drar jättedåliga skämt och man inte vill göra dem ledsna genom att inte reagera. (Andy Milonakis är en amerikansk komiker som lider av någon sorts kroppslig åkomma som gör att han ser ut och låter som han vore fjorton år. Egentligen är han född 1976.)
04 maj 2009
Long time no see...
Herregud, för en månad sedan var jag den vanliga Gubbsoda, nu, 30 dagar senare, är jag det finaste twitter har att erbjuda. Äh, skämt å sido, nytt somrigt utseende här, snart kommer innehåll också. Tack och håll ut.
/Gubbsoda
/Gubbsoda
06 april 2009
03 april 2009
gubbsoda twittrar.
missa nu inte detta fantastiska tillfälle att få högaktuella små titthål in i skallen på en ärkelooser.
Länk då? tänker ni, men vafan - googla. Eller kolla till höger.
Länk då? tänker ni, men vafan - googla. Eller kolla till höger.
Vickan och ... Vickan?
Snart är dessa två människor helt omöjliga att skilja ifrån varandra även med DNA-test.
Jag frågar mig redan nu: Vem är vem?
28 mars 2009
Martin Söderström på aftonblasket gör en tavla
Jag har sett mitt första (och kanske sista) avsnitt av Robinson, och det var väl så där.
Desto sämre var Nöjesbladets Martin Söderström i Aftonbladet som skrev så här direkt efter programmet:
"Den sista oförlåtande pålen rätt in i intelligensens tynande hjärta kom när det förlorande laget tvangs samla sina personliga tillhörigheter till en gemensam, och bistert liten, hög.
Resultatet visade upp en generande korkad inställning till ölivets prövningar:
Ett tornande berg av bikinis och baddräkter.
Tjenare."
Vi som såg avsnittet vet ju att det var det VINNANDE laget som fick göra just detta. Och anledningen till feltänket med kläderna var "att det var så jävla kallt" vilket man hörde laget säga flera gånger.
Kanske blev tv-underhållningen verkligen "sinnesslö" för den unge Martin denna kväll, eftersom han fattat det så fatalt fel?
Gör om, gör rätt, iallafall om du skall tas på allvar Martin.
Desto sämre var Nöjesbladets Martin Söderström i Aftonbladet som skrev så här direkt efter programmet:
"Den sista oförlåtande pålen rätt in i intelligensens tynande hjärta kom när det förlorande laget tvangs samla sina personliga tillhörigheter till en gemensam, och bistert liten, hög.
Resultatet visade upp en generande korkad inställning till ölivets prövningar:
Ett tornande berg av bikinis och baddräkter.
Tjenare."
Vi som såg avsnittet vet ju att det var det VINNANDE laget som fick göra just detta. Och anledningen till feltänket med kläderna var "att det var så jävla kallt" vilket man hörde laget säga flera gånger.
Kanske blev tv-underhållningen verkligen "sinnesslö" för den unge Martin denna kväll, eftersom han fattat det så fatalt fel?
Gör om, gör rätt, iallafall om du skall tas på allvar Martin.
27 mars 2009
Accenture - vilka spån
Prankmonkey har gjort sig förtjänt av en länk.
Och företaget Accenture sköt precis sig själva i foten (även om det är en artikel från 2006) så in i hela helevitte, för det här är nog det sjukaste men också mest fördomsbekräftande på år och dar.
Läs HELA texten. Den är obetalbar. Hos Prankmonkey kan man också läsa Accentures egen kampsång, även den mycket fördomsbekräftande.
Jag har faktiskt själv arbetat med sådana här människor, men gör det inte längre.
Gud finns.
Och företaget Accenture sköt precis sig själva i foten (även om det är en artikel från 2006) så in i hela helevitte, för det här är nog det sjukaste men också mest fördomsbekräftande på år och dar.
Läs HELA texten. Den är obetalbar. Hos Prankmonkey kan man också läsa Accentures egen kampsång, även den mycket fördomsbekräftande.
Jag har faktiskt själv arbetat med sådana här människor, men gör det inte längre.
Gud finns.
23 mars 2009
Martina delikatesser
Sitter just nu i denna stund och suger lustfyllt på en chokladtårtbit ifrån Italienska chokladproducenten Cuorenero, 65%'ig choklad med bitar av rökt fikon för att vara exakt.
Smaka på det, bitar av rökt fikon. Det är otroligt bra, om man pratar med små bokstäver.
Tårtbit förresten, ni läste inte fel, chokladkakan är cirkelrund och man bryter den i fina små tårtbitar istället för de vanliga fyrkanterna. Det är också otroligt bra. Kan knappt bli bättre.
Jag var påväg till lakritsbutiken nere på odengatan förut, men fastnade i en italiensk deli jag inte sett förut, därav chokladsnaskandet. Martina delikatesser. Odengatan 39. Toppenställe för en italofil som jag. Och bra priser på det. Så jävla besöksvärt.
Ville bara säga det.
Smaka på det, bitar av rökt fikon. Det är otroligt bra, om man pratar med små bokstäver.
Tårtbit förresten, ni läste inte fel, chokladkakan är cirkelrund och man bryter den i fina små tårtbitar istället för de vanliga fyrkanterna. Det är också otroligt bra. Kan knappt bli bättre.
Jag var påväg till lakritsbutiken nere på odengatan förut, men fastnade i en italiensk deli jag inte sett förut, därav chokladsnaskandet. Martina delikatesser. Odengatan 39. Toppenställe för en italofil som jag. Och bra priser på det. Så jävla besöksvärt.
Ville bara säga det.
Keep dreamin'
Jag mötte Harrison Ford i en dröm igår natt.
Jag agerade allvetande säkerhetsvakt på ett stort utomhusparty, Harrison var president och hade fru och dotter med sig, dottern gömde han bakom ryggen av rädsla för terrordåd. (Det skall tilläggas att det inte var Calista Flockhart-familjen utan mer av filmrolls-president-familjen som var där.)
Jag lugnade iallafall Harrison med några väl valda säkerhetsfloskler, men kunde sedan inte låta bli att släppa igenom klocknörden i mig och gav honom därför några uppriktiga komplimanger för hans samarbete med Hamilton och den utomordentligt åtråvärda klocka det resulterat i. Harrison tittade frågande på mig, med det där sneda leendet, och började sedan orera om sina Breitlingklockor som han ville visa mig.
Jag antar att man inte kan plocka flygaren ur en flygare, ens i en dröm.
Sedan drömde jag att jag blev lurad till sex med en annan man, men det är en annan historia.
Jag agerade allvetande säkerhetsvakt på ett stort utomhusparty, Harrison var president och hade fru och dotter med sig, dottern gömde han bakom ryggen av rädsla för terrordåd. (Det skall tilläggas att det inte var Calista Flockhart-familjen utan mer av filmrolls-president-familjen som var där.)
Jag lugnade iallafall Harrison med några väl valda säkerhetsfloskler, men kunde sedan inte låta bli att släppa igenom klocknörden i mig och gav honom därför några uppriktiga komplimanger för hans samarbete med Hamilton och den utomordentligt åtråvärda klocka det resulterat i. Harrison tittade frågande på mig, med det där sneda leendet, och började sedan orera om sina Breitlingklockor som han ville visa mig.
Jag antar att man inte kan plocka flygaren ur en flygare, ens i en dröm.
Sedan drömde jag att jag blev lurad till sex med en annan man, men det är en annan historia.
17 mars 2009
BITTER, Gubbsodas blogg-twitter
Helt off-topic: Mina söners favoritsmädelse är "FISNYLLE". Jag älskar det.
18:00 PM Mar 16th from mobile web
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ytterligare en halv kubik "varmluft" tar bussen i besittning. Vänta ... ojoj, ändra det till en hel kubik.
17:49 PM Mar 16th from mobile web
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag skriver dessa sista ord med vänsterhanden. Snart framstupa sidoläge. Jag springer mot ljuset.
17:47 PM Mar 16th from mobile web
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Minuterna senare börjar det åter smärta i armhålan. Min mage hatar mig. Min mage vill se mig död.
17:43 PM Mar 16th from mobile web
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag pyser i grova slängar ut en kubikmeter "luft" mellan tunnelbanan och bussen. Ingen lättnad.
17:40 PM Mar 16th from mobile web
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag ett sånt tryck i magen att högerarmen börjar bli förlamad. Tusan bövlar satan i gatan.
17:38 PM Mar 16th from mobile web
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Meningen med livet-flashbacken byts kvickt ut mot en scen i TV-serien The young ones.
17:36 PM Mar 16th from mobile web
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Min mage innehåller så mycket gaser att jag får flashbacks till Monty pythons Meningen med livet.
17:35 PM Mar 16th from mobile web
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
13 mars 2009
Släng ut mig? Släng dig i väggen skulle jag vilja säga.
Den här texten, och därmed Patrik Lindenfors, är så dum att den är pinsam.
Vi lever på 2000-talet. Inte på medeltiden, Patrik.
Jag är själv så icketroende som man kan bli, märk väl UTAN att bli militant. Militanta ateister är det barnsligaste som finns. Rabiata som tonåringar i sitt gnällande över religionens dumheter.
Vad man måste förstå, och vad jag har förstått, religionen, kyrkan, betyder något för många människor. Många människor mår bra av den trygghet som kyrkan förmedlar. Den totala positiva naivismen i den uttalade tanken att alla, A L L A, är välkomna. Alla är accepterade. Och jag måste erkänna, ateist eller inte, jag gillar den tanken. Jag gillar den. Alla är ok Patrik. Alla.
Många människor är dessutom i en situation i livet där dom BEHÖVER religion. Dom behöver kyrkan. Inte för inte har t.ex. den mycket utbredda nykterhetsorganisationen AA, Anonyma alkoholister, en religiös grund. Andra behöver kyrkan eftersom något ofattbart, något grymt, något katastrofalt har hänt.
En tsunami t.ex.
När tsunamin svepte in över stränderna i sydostasien och tog mer liv än det rimligen går att förstå eller ta in, DÅ var kyrkan där, snabbt. Både på plats och här hemma i kalla sverige. För kyrkan vet att folk behöver den i tider av sorg. Dom slog upp dörrarna och kallade in präster och diakoner till kyrkan för att ta emot folk som behövde prata eller tröstas. Och folk kom.
Så personligen behöver jag inte religionen för fem öre, men jag har förståelse för folk som gör det.
Däremot behöver jag kyrkan.
För om kyrkan inte fanns, skulle inte heller de fantastiska gamla byggnader, kallade kyrkor, finnas kvar. Jag är gladeligen medlem i svenska kyrkan för att få möjlighet att ge lite av mitt för att dessa byggnader skall tas om hand och få leva vidare istället för att bli köpcenter eller diskotek. Eller ruiner.
Att sedan mina pengar också går till gratiskonserter (massor av dem, i dessa fantastiska byggnader), öppna förskolor, föreläsningar, filmkvällar, ekonomisk hjälp till behövande, Röda korset, sorgegrupper för folk som förlorat någon, kvinnogrupper och mansgrupper, fritidsklubbar, pensionärsträffar, julaftonsfiranden med julmat, tomte och presenter för de som inte har råd att ordna det själva (märk väl, på julafton!), ja, det gör mig inte arg utan mest bara stolt.
Vi lever på 2000-talet. Inte på medeltiden, Patrik.
Jag är själv så icketroende som man kan bli, märk väl UTAN att bli militant. Militanta ateister är det barnsligaste som finns. Rabiata som tonåringar i sitt gnällande över religionens dumheter.
Vad man måste förstå, och vad jag har förstått, religionen, kyrkan, betyder något för många människor. Många människor mår bra av den trygghet som kyrkan förmedlar. Den totala positiva naivismen i den uttalade tanken att alla, A L L A, är välkomna. Alla är accepterade. Och jag måste erkänna, ateist eller inte, jag gillar den tanken. Jag gillar den. Alla är ok Patrik. Alla.
Många människor är dessutom i en situation i livet där dom BEHÖVER religion. Dom behöver kyrkan. Inte för inte har t.ex. den mycket utbredda nykterhetsorganisationen AA, Anonyma alkoholister, en religiös grund. Andra behöver kyrkan eftersom något ofattbart, något grymt, något katastrofalt har hänt.
En tsunami t.ex.
När tsunamin svepte in över stränderna i sydostasien och tog mer liv än det rimligen går att förstå eller ta in, DÅ var kyrkan där, snabbt. Både på plats och här hemma i kalla sverige. För kyrkan vet att folk behöver den i tider av sorg. Dom slog upp dörrarna och kallade in präster och diakoner till kyrkan för att ta emot folk som behövde prata eller tröstas. Och folk kom.
Så personligen behöver jag inte religionen för fem öre, men jag har förståelse för folk som gör det.
Däremot behöver jag kyrkan.
För om kyrkan inte fanns, skulle inte heller de fantastiska gamla byggnader, kallade kyrkor, finnas kvar. Jag är gladeligen medlem i svenska kyrkan för att få möjlighet att ge lite av mitt för att dessa byggnader skall tas om hand och få leva vidare istället för att bli köpcenter eller diskotek. Eller ruiner.
Att sedan mina pengar också går till gratiskonserter (massor av dem, i dessa fantastiska byggnader), öppna förskolor, föreläsningar, filmkvällar, ekonomisk hjälp till behövande, Röda korset, sorgegrupper för folk som förlorat någon, kvinnogrupper och mansgrupper, fritidsklubbar, pensionärsträffar, julaftonsfiranden med julmat, tomte och presenter för de som inte har råd att ordna det själva (märk väl, på julafton!), ja, det gör mig inte arg utan mest bara stolt.
11 mars 2009
Här kommer det äckligaste ni har läst i år. Lätt.
Herregud vilken sjuk dröm jag hade inatt förresten. Jag har funderat länge på om jag överhuvudtaget borde skriva ned detta. Kanske är det farligt? Kanske blir jag hämtad av män i vita rockar?
Iallafall, jag drömde om något sorts festtillfälle, det påminde om ett hotell där alla festdeltagarna hade var sitt rum och där jag, precis när jag stod för att göra mig iordning till festen, upptäckte ett område på min vänstra axel som såg oroväckande svullet och rött ut. Nästan lite sladdrigt liksom. När jag drog med ett finger över svullnaden fick jag något som mest påminde om mjölk som har skurit sig i citronte på fingret. Då kände jag också hur det fanns mer därinne, ett innehåll som jag sedan ägnade nästan hela drömmen åt att trycka och klämma ut. Det skiftade mellan ganska blöt, rinnande gulvit varvätska med enskilda inslag av blod i till regelrätta korvar med en fastare, mer brunfärgad gegga. Ibland sköt det också som hårda vita varkulor ut ur mig i små explosioner av var.
Hela tiden upptäckte jag nya områden i axeln med mer innehåll som jag manövrerade till den lilla kraterformade öppningen i huden och sedan försökte få grepp om för att pressa ut. Hela tiden var jag också förföljd av en ondskefull organisation småfolk, inte brottslingar utan något betydligt mer ondskefullt, troll eller så, som jag expedierade med olika brutala metoder.
Ett av de dödsögonblick jag minns starkast var när jag körde en kniv rakt i munnen på en liten kvinna så att hon liksom naglades fast i väggen med kniven genom gomen, men där hennes kropps tyngd liksom gjorde att allt därunder (alltså resten av kroppen inklusive underkäken) slets loss och rasade i golvet. Kvar på väggen satt bara skallen utan underkäke med stirrande ögon och en kniv mellan framtänderna.
Jag funderar allvarligt på att ta upp den här drömmen på nästa KBT-gruppmöte.
Bara för att få se deras miner efteråt liksom.
Iallafall. Jag är helt sjuk i huvudet när jag sover.
Jag är fan det.
Iallafall, jag drömde om något sorts festtillfälle, det påminde om ett hotell där alla festdeltagarna hade var sitt rum och där jag, precis när jag stod för att göra mig iordning till festen, upptäckte ett område på min vänstra axel som såg oroväckande svullet och rött ut. Nästan lite sladdrigt liksom. När jag drog med ett finger över svullnaden fick jag något som mest påminde om mjölk som har skurit sig i citronte på fingret. Då kände jag också hur det fanns mer därinne, ett innehåll som jag sedan ägnade nästan hela drömmen åt att trycka och klämma ut. Det skiftade mellan ganska blöt, rinnande gulvit varvätska med enskilda inslag av blod i till regelrätta korvar med en fastare, mer brunfärgad gegga. Ibland sköt det också som hårda vita varkulor ut ur mig i små explosioner av var.
Hela tiden upptäckte jag nya områden i axeln med mer innehåll som jag manövrerade till den lilla kraterformade öppningen i huden och sedan försökte få grepp om för att pressa ut. Hela tiden var jag också förföljd av en ondskefull organisation småfolk, inte brottslingar utan något betydligt mer ondskefullt, troll eller så, som jag expedierade med olika brutala metoder.
Ett av de dödsögonblick jag minns starkast var när jag körde en kniv rakt i munnen på en liten kvinna så att hon liksom naglades fast i väggen med kniven genom gomen, men där hennes kropps tyngd liksom gjorde att allt därunder (alltså resten av kroppen inklusive underkäken) slets loss och rasade i golvet. Kvar på väggen satt bara skallen utan underkäke med stirrande ögon och en kniv mellan framtänderna.
Jag funderar allvarligt på att ta upp den här drömmen på nästa KBT-gruppmöte.
Bara för att få se deras miner efteråt liksom.
Iallafall. Jag är helt sjuk i huvudet när jag sover.
Jag är fan det.
10 mars 2009
Can I wipeout my memory of yesterday?
Antingen var det nya tävlingsprogrammet Wipeout (på femman) det sämsta jag någonsin sett i hela mitt liv, eller så hade jag en mycket obehaglig dröm igår kväll.
SUV
Jag håller i princip med den amerikanske komiker som beskrev förhållandet till sin SUV såhär:
"Först var hon den finaste tjejen i kvarteret, som man inte kunde få nog av och som man ville visa upp för alla. Nu är hon den där feta bruden som bara äter och äter, och som man fan inte lyckas bli av med."
Men idag, i snökaoset, var hon min fina fräscha flickvän igen.
Ville bara säga det.
"Först var hon den finaste tjejen i kvarteret, som man inte kunde få nog av och som man ville visa upp för alla. Nu är hon den där feta bruden som bara äter och äter, och som man fan inte lyckas bli av med."
Men idag, i snökaoset, var hon min fina fräscha flickvän igen.
Ville bara säga det.
Gubbsoda härleder slangord, del 1
- Hey mannen, vad du tycka, vad smakade skeden med smör du fick av mig mannen?
- Gott, fett å...gott. Fett gott!
- Heeeey.
- Gott, fett å...gott. Fett gott!
- Heeeey.
05 mars 2009
Linda Rosing - igen (märks det att jag inte riktigt kan släppa detta?)
Som en spinoff på programmet "Den rätte för Rosing" kommer man att göra ett program som har arbetsnamnet "Rosing, den rätte för mig? Glöm det!", där ett tusental deltagare (utvalda ur en post- och mailhög på över fyra miljoner) under en minut får berätta varför Rosing är precis fel för dom.
Jag kommer att sitta bänkad.
Jag kommer att sitta bänkad.
Hur McDonaldsreklamen BORDE ha låtit
-Imorse väckte min fru mig med pussar, sedan åt vi frukost tillsammans med barnen, varsin dubbel macchiatto och knäcke med parmaskinka och camenbert. Kan det bli bättre?
-Jaha, själv var jag på McDonalds, ensam, och tvingade i mig en av deras avskyvärda kaffe och en slabbig Mctoast. Jag lämnade hälften. Femton spänn åt helvete.
McDonalds - om du inte har något liv!
-Jaha, själv var jag på McDonalds, ensam, och tvingade i mig en av deras avskyvärda kaffe och en slabbig Mctoast. Jag lämnade hälften. Femton spänn åt helvete.
McDonalds - om du inte har något liv!
03 mars 2009
Lite besviken faktiskt...
Med spänning och förväntan slänger jag mig ned framför långartikeln "Hembakad" i SvD, om skådisen Johannes Bah Kuhnke som bakar finbröd.
Först fascineras jag av surdegar och vildjästodlingar och får god lust att ta upp bakningen igen - sedan kommer det, besvikelsen. För vad tar Johannes fram att dricka till det nybakta brödet, jo, snabbkaffe.
Sedan besvikelse numero due, "Förkärleken för bra råvaror har fått honom att upptäcka något fantastiskt, säger han", och sedan plockar han fram balsamvinäger och olivolja och beter sig som att han är först i Sverige med att ha upptäckt dessa nymodigheter. Vilken planet har han vistats på det senaste decenniet? "Förkärlek för bra råvaror", jo pyttsan, snabbkaffepulver va, bra råvaror va.
Johannes min vän, du har inte fattat någonting.
Nästa gång skall jag dock prova att "döda kanelbulldegen", som du tipsar om.
Först fascineras jag av surdegar och vildjästodlingar och får god lust att ta upp bakningen igen - sedan kommer det, besvikelsen. För vad tar Johannes fram att dricka till det nybakta brödet, jo, snabbkaffe.
Sedan besvikelse numero due, "Förkärleken för bra råvaror har fått honom att upptäcka något fantastiskt, säger han", och sedan plockar han fram balsamvinäger och olivolja och beter sig som att han är först i Sverige med att ha upptäckt dessa nymodigheter. Vilken planet har han vistats på det senaste decenniet? "Förkärlek för bra råvaror", jo pyttsan, snabbkaffepulver va, bra råvaror va.
Johannes min vän, du har inte fattat någonting.
Nästa gång skall jag dock prova att "döda kanelbulldegen", som du tipsar om.
SARK - 3 mars 2009
Situation:
Sitter på bussen och en kvinna en bit bort talar men säger egentligen bara "ja, precis", om och om igen. Jag räknar till 42 gånger.
tankar:
"sluta säga precis, för i hela helvete, J A G B L I R G A L E N !"
Fysiskt:
ilska, obehag.
kroppslig signal:
skälla ut henne/kasta ut henne/slita henne i stycken.
gör:
sitter kvar och lider.
konsekvens (kort sikt): -
konsekvens (lång sikt): +
Sitter på bussen och en kvinna en bit bort talar men säger egentligen bara "ja, precis", om och om igen. Jag räknar till 42 gånger.
tankar:
"sluta säga precis, för i hela helvete, J A G B L I R G A L E N !"
Fysiskt:
ilska, obehag.
kroppslig signal:
skälla ut henne/kasta ut henne/slita henne i stycken.
gör:
sitter kvar och lider.
konsekvens (kort sikt): -
konsekvens (lång sikt): +
02 mars 2009
Föreningen för värdelöst men ruskigt intressant vetande presenterar:
En text om självlysande färg [förkortad av mig]
The invention of radioluminescent paint can be attributed to William J Hammer who mixed radium with zinc sulfide (in 1902), and applied the paint to various items including watches and clock dials. In a case of bad judgment, he failed to patent the idea. Recognizing a good opportunity, a gemologist at Tiffany & Company, by the name of George Kunz, did patent it. Kunz and Charles Baskerville, a chemist, made their paint by mixing radium-barium carbonate with zinc sulfide and linseed oil.
At that time, at least in the US, radioluminescent paint saw little application. It stayed in the bottle. But in Europe, especially Switzerland, things were different. Quoting Ross Mullner "there were so many radium painters in that country that it was common to recognize them on the streets even on the darkest nights because of the glow around them: their hair sparkled almost like a halo."
The April 1920 Issue of Scientific American noted that more than 4,000,000 watches and clocks had been produced using radium-containing radioluminescent paint. The following items were identified in the article as containing radioluminescent paint: house numbers, keyhole locators, ship's compasses, telegraph dials, mine signs, steam gages, pistol sights, poison bottle indicators, bedroom slipper buttons, furniture locator buttons, theater seat numbers, automobile steering-wheel locks, luminous fish bait, and glowing eyes for toy dolls and animals.
During the 1920s, the radium paint was applied to clock and watch components in a variety of ways: painting it on with a brush, painting it with a pen or stylus, applying it with a mechanical press, and dusting. The latter procedure involved dusting a freshly painted dial with radioluminescent powder so that the powder would stick to the paint.
For wiping and tipping the brush the workers found that that either a cloth or their fingers were too harsh, but by wiping the brush clean between their lips the proper erasing point could be obtained. This led to the so-called practice of "tipping" or pointing the brush in the lips. In some plants the brush was also tipped before painting a numeral. The paint so wiped off the brush was swallowed."
It has been estimated that a dial painter would ingest a few hundred to a few thousand microcuries of radium per year. While most of the ingested radium would pass through the body, some fraction of it would be absorbed and accumulate in the skeleton. Later on, Robley Evans would establish a maximum permissible body burden for radium of 0.1 uCi.
As a result of the ingestion of the radium, many of the dial painters developed medical problems of varying degrees of severity. The first deaths occurred in the mid 1920s, and by 1926 the practice of tipping the brushes seems to have ended.
The invention of radioluminescent paint can be attributed to William J Hammer who mixed radium with zinc sulfide (in 1902), and applied the paint to various items including watches and clock dials. In a case of bad judgment, he failed to patent the idea. Recognizing a good opportunity, a gemologist at Tiffany & Company, by the name of George Kunz, did patent it. Kunz and Charles Baskerville, a chemist, made their paint by mixing radium-barium carbonate with zinc sulfide and linseed oil.
At that time, at least in the US, radioluminescent paint saw little application. It stayed in the bottle. But in Europe, especially Switzerland, things were different. Quoting Ross Mullner "there were so many radium painters in that country that it was common to recognize them on the streets even on the darkest nights because of the glow around them: their hair sparkled almost like a halo."
The April 1920 Issue of Scientific American noted that more than 4,000,000 watches and clocks had been produced using radium-containing radioluminescent paint. The following items were identified in the article as containing radioluminescent paint: house numbers, keyhole locators, ship's compasses, telegraph dials, mine signs, steam gages, pistol sights, poison bottle indicators, bedroom slipper buttons, furniture locator buttons, theater seat numbers, automobile steering-wheel locks, luminous fish bait, and glowing eyes for toy dolls and animals.
During the 1920s, the radium paint was applied to clock and watch components in a variety of ways: painting it on with a brush, painting it with a pen or stylus, applying it with a mechanical press, and dusting. The latter procedure involved dusting a freshly painted dial with radioluminescent powder so that the powder would stick to the paint.
For wiping and tipping the brush the workers found that that either a cloth or their fingers were too harsh, but by wiping the brush clean between their lips the proper erasing point could be obtained. This led to the so-called practice of "tipping" or pointing the brush in the lips. In some plants the brush was also tipped before painting a numeral. The paint so wiped off the brush was swallowed."
It has been estimated that a dial painter would ingest a few hundred to a few thousand microcuries of radium per year. While most of the ingested radium would pass through the body, some fraction of it would be absorbed and accumulate in the skeleton. Later on, Robley Evans would establish a maximum permissible body burden for radium of 0.1 uCi.
As a result of the ingestion of the radium, many of the dial painters developed medical problems of varying degrees of severity. The first deaths occurred in the mid 1920s, and by 1926 the practice of tipping the brushes seems to have ended.
28 februari 2009
27 februari 2009
Vardagsbetraktelse
Att gå in på Biltema har alltid varit som att kliva in i en jävla bisarr parallellvärld.
En parallellvärld befolkad av stora män klädda i camouflagebyxor med benfickor och varma rejäla och smutsiga jackor (I shit you not!). (En och annan stor (180cm+) manhaftig kvinna i cammokläder kan också visa sig där men det hör absolut till ovanligheterna.) Dessa män vaggar lite i gången, har sällan någon hals att tala om (huvudet börjar ovanpå axlarna), har mycket och grov skäggstubb och tar tunga steg med tunga kängor. Deras händer är så där valkiga, med smutsiga naglar och grov, "härdad" hud på fingrarna. Man bara vet att om den civiliserade världen (med elektricitet och vattenkran och toalett och kylskåp) gick under imorgon, så skulle dessa män knappt märka det. Det rör inte dom i ryggen. Och inte rör det deras hund heller.
Och, dom yppar aldrig ett ord.
Och det här är förövrigt helt vedertaget, så skall det vara bara.
Detta är man förberedd på.
Inget konstigt med det liksom.
Så döm om min förvåning när jag på just biltema häromdagen i ögonvrån såg ett par av de största, bögigaste off-whitefärgade moonboots jag någonsin sett, med gladiatorsnörning och allt (ta mig fan), som med raska och långa steg vandrade in på denna de överheterosexuella männens högborg.
Hur i hela helvete skulle detta gå, hann jag tänka.
Sedan såg jag (för att jag äntligen lyckades släppa moonbootsen med blicken) att det, i bootsen, var nedtryckt ett par skitna camouflagebrallor med benfickor och tillochmed genomskinlig kartficka (av alla jättenödvändiga grejer man kan ha på ett par byxor). Byxorna satt på en två meter lång manlighetshyllande jesusfigur med långt gråblont hår klippt i den klassiska mulleten, hockeyfrillan alltså, och på det en täckjackeväst. För att ytterligare befästa sin manlighet hade han i släptåg en förtjusande lång och ståtlig kvinna i ungefär likadan outfit, minus just moonbootsen.
Ordningen återställd liksom. Puh.
Bara minuten efter det rusade två uppiffade blonda donnor in genom skjutdörrarna som om de bara ville titta in en sekund innan de skulle vidare till discot, och som den naturligaste saken i världen tog de rulltrappan upp till övervåningen (bil- och motorcykelsaker), som jag nästan tagit för givet var "for men only". Åter stod jag där som paralyserad med hakan strax ovanför naveln i ett ljudlöst skrik.
Biltema är inte som det brukar vara.
Bara att konstatera.
Var skall vi nu ses och vara män?
En parallellvärld befolkad av stora män klädda i camouflagebyxor med benfickor och varma rejäla och smutsiga jackor (I shit you not!). (En och annan stor (180cm+) manhaftig kvinna i cammokläder kan också visa sig där men det hör absolut till ovanligheterna.) Dessa män vaggar lite i gången, har sällan någon hals att tala om (huvudet börjar ovanpå axlarna), har mycket och grov skäggstubb och tar tunga steg med tunga kängor. Deras händer är så där valkiga, med smutsiga naglar och grov, "härdad" hud på fingrarna. Man bara vet att om den civiliserade världen (med elektricitet och vattenkran och toalett och kylskåp) gick under imorgon, så skulle dessa män knappt märka det. Det rör inte dom i ryggen. Och inte rör det deras hund heller.
Och, dom yppar aldrig ett ord.
Och det här är förövrigt helt vedertaget, så skall det vara bara.
Detta är man förberedd på.
Inget konstigt med det liksom.
Så döm om min förvåning när jag på just biltema häromdagen i ögonvrån såg ett par av de största, bögigaste off-whitefärgade moonboots jag någonsin sett, med gladiatorsnörning och allt (ta mig fan), som med raska och långa steg vandrade in på denna de överheterosexuella männens högborg.
Hur i hela helvete skulle detta gå, hann jag tänka.
Sedan såg jag (för att jag äntligen lyckades släppa moonbootsen med blicken) att det, i bootsen, var nedtryckt ett par skitna camouflagebrallor med benfickor och tillochmed genomskinlig kartficka (av alla jättenödvändiga grejer man kan ha på ett par byxor). Byxorna satt på en två meter lång manlighetshyllande jesusfigur med långt gråblont hår klippt i den klassiska mulleten, hockeyfrillan alltså, och på det en täckjackeväst. För att ytterligare befästa sin manlighet hade han i släptåg en förtjusande lång och ståtlig kvinna i ungefär likadan outfit, minus just moonbootsen.
Ordningen återställd liksom. Puh.
Bara minuten efter det rusade två uppiffade blonda donnor in genom skjutdörrarna som om de bara ville titta in en sekund innan de skulle vidare till discot, och som den naturligaste saken i världen tog de rulltrappan upp till övervåningen (bil- och motorcykelsaker), som jag nästan tagit för givet var "for men only". Åter stod jag där som paralyserad med hakan strax ovanför naveln i ett ljudlöst skrik.
Biltema är inte som det brukar vara.
Bara att konstatera.
Var skall vi nu ses och vara män?
youtube-bonanza
Luke Vibert har lyckats tillverka det enda bra som någonsin har kommit från en Steven Seagal-film.
Props!
Och när jag ändå slänger upp musik, här är moogens skapare Jean-Jacques Perrey med E.V.A.
Props!
Och när jag ändå slänger upp musik, här är moogens skapare Jean-Jacques Perrey med E.V.A.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
